Andreas
Tolkien vrider sig i sin grav. Nick Perumov imponerade mig måttligt med Diamantsvärdet och Träsvärdet, som faktiskt var helt OK. Men detta är ju ren dynga…
Contents
Jag rekommenderar till dig Alvklingan om…
- Du är totalt svältfödd på Tolkien och suktar efter något mer i samma universum.
Jag rekommenderar INTE till dig Alvklingan om…
- Du har någon annan fantasybok hemma (vilken bok som helst går bra egentligen).
- Du egentligen har någon fantasy överhuvudtaget som du är sugen på att läsa.
Slösa inte tid på Alvklingan, läs bra fantasy i stil med Rothfuss, George R R Martin eller Sanderson (speciellt Mistborn-serien) istället.
Vad jag tycker om Alvklingan
Skönt att den här boken äntligen är slut! Jag kämpade mig bokstavligen talat igenom de sista hundra sidorna av den här boken. Kort kan man väl beskriva Alvklingan som någon slags rysk fan-fiction till Sagan om Ringen. Alvklingan utspelar sig ungefär 300 år efter Sagan om Ringen-böckerna, och du får följa en hobbit vid namn Folco Brännbock (ja, jag vet, det är ett horribelt namn). Tydligen skrevs de här böckerna redan på Soviet-tiden…
En sak man får säga om Nick Perumov är att det i alla fall är ambitiöst att försöka göra en slags uppföljare till Sagan om Ringen. Perumov känns påläst och verkar ha koll på Tolkiens värld, men tyvärr faller boken ändå platt. Om jag jämför Perumovs skildringar med Tolkiens beskrivningar (när det gäller exempelvis miljöer och liknande) så är Tolkien långt före Nick Perumov i sitt sätt att skriva.
Folco är en kass karaktär. Han verkar vara synsk och telepatisk på samma gång. Flertalet gånger i boken lyckas han klara sig ur knipor som skulle vara totalt omöjlig för en “vanlig dödlig”. Det är tyvärr mycket “Acts of God” (Deus Ex Machina) i denna boken. Ibland känns som om jag läser manuskriptet till en väldigt lågbudget TV-serie. Saken blir inte direkt bätte av att Folco är bättre med pilbåge och svärd än soldater och legoknektar som har det som professionellt yrke…
När Perumov skalar ner och håller sig till det han är bra på – exempelvis språket i sig (som jag personligen tycker är helt OK) så funkar det lite bättre. Ibland ser man ljuset i tunnelns slut, men i detta fallet är det tyvärr ett tåg allt som oftast – inget bra alls med andra ord.
För dig som är en extremt hardcore Tolkien-fantast: Läs denna boken. Om du inte tillhör den målgruppen, läs Patrick Rothfuss istället.
Mer böcker i samma serie
Alvklingan är den första boken av totalt tre. I samma fantasyserie finns också:
- Svarta Lansen (bok nummer två i Mörkrets Ring) – ligger på runt 700 sidor. Denna boken är utgiven och finns på exempelvis CDON.
- Det finns också en tredje del i Mörkrets ring, som heter Adamanten av Henna. Förlaget Coltso, som givit ut både Alvklingan och Svarta Lansen har dock bestämt sig för att inte ge ut den tredje delen. Den tredje delen är dock en fristående del som man inte behöver läsa. Men jag kan tycka att detta ger ännu en anledning till att låta bli att läsa Mörkrets Ring…
